Att klä sig fel

När jag var i Gbg senast hamnade jag i en diskussion med min vän A om huruvida det var okej att ha på sig bandtröja med det band som spelar på konsert. Vi hade inte direkt samma åsikt kring frågan och det slutade med att jag lämnades med en bubblande frustration inom mig. Sen när är det inte okej att visa att man gillar bandet på scenen? Är det så att alla på sedvanligt svenskt hardcoremanér ska stå tre meter från scnen i likadana flanellskjortor och nick lite på huvudet när bandet spelar?
Tanken på att stirra snett eller prata om någon bakom dess rygg på en spelning bara för att han/hon råkar ha "fel" tröja på sig har aldrig slagit mig, i alla fall inte pga att bandet på tröjan råkar spela. Det har säkert slunkit ut något nedlåtande om bandtröjor som jag anser vara dåliga, men aldrig av ovan nämnda anledning.
Jag förstår inte vart de här elitistiska vibbarna kommer ifrån. Trodde att vår scen var ett ställe där personer som inte kände sig hemma i den övriga klon-världen kunde hänga. Jag tycker att det räckte med att bli snett tittad på när jag är på stan eller nattklubb, ska man även behöva bli det på spelningar bara för att man inte klär sig rätt? I helvete heller! Folk som inte kan acceptera att vår scen är öppen för alla sorters misfits och stilar borde själva ta sig en funderare på vad de gör där. Om man vill se ut som en klon kanske man ska söka sig till Platens istället...

Smått upprörd

Har suttit och eldat upp mig över saker sen förra helgens Fat fest. Det jag precis som vanligt är mest störd över är straight edge och andra människors syn på denna företeelse.
Jag är sen 8 år tillbaka sxe, är van att utstå hån, spott och spe från diverse inskränkta rädda individer. Har sedan länge slutat byr mig om vad den stora massan tycker osv.

Det som nu fått mig så uppeldad är "min" egen scens beteende och sätt att se på saker. För mig har straight edge alltid handlat om mig, det personliga val jag en gång gjort. Det är ju för min skull jag inte dricker, röker eller tar droger. Visst, det är ju trevligt för alla andra att jag inte gör det, men i första hand är det ju jag som får ut något av det hela. Att jag blivit sur är det faktum att personer tagit ett väldigt bra PERSONLIGT levandssätt som sxe och förvandlat det till något som ska beröra alla mellan himmel och gjord.
De personer som senaste åren valt att stiga av den drogfria stigen har fått utstå spott och spe för att de svikit. Svikit vem undrar jag då? Jag minns inget kontrakt som skulle skriva på när jag X:ade upp första gången, ingen hemlig rit eller annan händelse som på något sätt skulle antyda att jag nu var livstidsupptagen i ett gäng. Visst kan jag köpa  att man gärna söker sig till likasinnade och därför blir som ett gäng, men det betyder ju inte att jag som person inte kan ändras. Av de straight edge-persone jag umgicks med i tonåren är det bara jag som fortfarande är drogfri, övriga har av olika anledningar tagit upp alkohol, droger eller rökning, val som de funnit bra. Skulle jag då vänt alla dessa personer ryggen pga SVEKET hade mitt nuvarade liv i LKPG varit jävligt tråkigt.

Vad jag vill ha sagt är att jag är sjukt trött på allt hets, allt tjat, alla jävla regeler som håller på och målas upp igen. 90-talet och början av 2000 hade nog av den skiten, ta hardline som ett exempel. I den takten och med den inställningen till SXE som råder just nu är vi snart där igen, vill vi det? Jag trodde vi inom hardcore-genren skulle vara öppensinnade och stöttande, inte uteslutande och selektiva. Hade visst fel.

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0